Bakgrund till våra cykeläventyr
Vi började att cykla långt, först för två år sedan. Efter flera år med löpning och vandringar behövde vi omväxling. Investerade i varsin ny cykel varav den ena är en elcykel. Båda är av märket Batavus ett holländskt fabrikat som vi är nöjda med.
.
Eurovelo 2017, vår tur till Medelhavet eller rättare sagt Adriatiska havet sommaren 2017. Efter omfattande research kring Eurovelorutterna och de nationella cykelvägarna, valdes en sträckning som börjar i Rostock och slutar i Grado vid Adriatiska havet. Denna rutten använder inledningsvis EuroVelo 7 solskensrutten. Den överensstämmer till stora delar med den nationell tyska leden D-Route 11. Elbe Radweg är en annan nationell led som sammanfaller med EV7 och från Salzburg blev det Adria Alpe Radweg över just Alperna ner till Grado som är slutstation. Alternativen är många där en är den sk bärnstensrutten Eurovelo 9 mellan Gdansk och Trieste. Den går genom Polen och tar en mer östlig rutt ner till Trieste via Tyskland, Tjeckien, Österrike och Slovenien. Detta alternativ är lite längre och vi hittade lite tveksamma kommentarer kring delar av sträckningen bl.a genom Polen. Infrastrukturen för Eurovelorutterna ser ut så här:
Efter Grado forsatte färden ett litet stycke till längs kusten till Caorle och Jesolo på EV8 (medelhavsrutten Cadíz-Aten). Här tog vi sedan buss till Venedig Mestre tågstation. Notera att det är inte tillåtet att ta med cyklar till Venedig. Från Mestre blev det tåg via Brennerpasset (där vi övernattade) till München. Från München direkttåg till Rostock för färjan hem. Cyklar på tåget är inte helt trivialt. Det går österrikiska, tyska och italienska tåg i regionen och över landsgränserna. Detta skapar lite problem med bokning av cykel som oftast krävs.